Rubriken är en ganska bra beskrivning på hur resan fortsatte. Planet var ca 40 min försenat men vi kunde inte påverka någonting så stressen och paniken fick vi gott och väl svälja. När vi äntligen landade i KL så hade vi 2 h på oss att göra vårt byte. Hade en jäklans tur när våra väskor var de första på bandet. Därefter gick vi med raska steg till incheckningsdisken och fick chockbeskedet om att vi inte kunde checka in utan att ha en utresebiljett...
Nu var stressen igång igen. Så snabbt som möjligt försökte vi hitta ett flyg ut ur landet och köpte till den ombokningsbara funktionen. Lite svårt där och då att veta exakt hur länge vi kommer och vill stanna då vi har 2 länder till att besöka.
Med 10 min kvar innan incheckningen stängde så hann vi fullfölja allt. Efter den studens press så kunde vi äntligen slappna av en aning.

Klockan var ca 3 när vi efter många om och men äntligen nådde vårt mål. Tog taxi till det hostel som vi bokat och fick av den chauffören se en girig negativ sida av Filippinerna. Kostnaden för taxin skulle vara 500. Gav honom 1000 då det var det minsta vi hade. Han säger att han inte har någon växel och håller kvar 1000 lappen i handen men menar att vi kanske kan ge det som drix... Vi vägrar.
Martina går iväg och försöker växla i någon närliggande "butik", observera klockan är 4 på natten, medan jag och Malin väntar bakom bilen.
Den unga chauffören går sedan in i bilens förarsäte och sitter där några min som om han tänkte dra men vi står bakom så han kan inte fly och runtom är en betong vägg.
Ett mycket skumt beteende var det iaf. Martina kommer tillbaka men har inte lyckats växla. Vi går till förarsätet och har ingen aning hur vi ska lösa detta. Med tanke på hans konstiga beteende så ber vi om att få tillbaka våra pengar och att vi kanske kan åka någonstans för växel men han total nekar att han har sedeln utan säger att han gav tillbaka den till mig.
Det var rena lögnen. Vi konfronterar honom och säger att vi vet att han ljuger men han blå nekar och låtsas leta i bilen och i sina fickor.
Vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Ingen är där och vi kan inte bevisa för någon hur mycket vi tog ut. Han är rätt irriterad och ringer två samtal till någon och efter 10 min frustration så hittar han helt plötsligt växel (mycket) i sin väska och ger oss den med en irriterad suck.
Detta var bara pricken över i:et.

Dagen efter spenderade vi i Cebu city och åkte deras lokal "minibuss" liknande sak som man hoppar på och av när som helst. Knacka bara i taket så stannar chauffören direkt. Mycket smidigt. Skulle aldrig funka i Sverige dock, vi är alldeles för snåla och lättirriterade.
Tog där ut pengar och gjorde lite små ärenden på eftermiddagen.

Idag vart det en tidig uppgång,5, då vi skulle åka till öns söndra del och snorkla med whale sharks. Vi kom dit vid 7 och fick en lättare frukost på en resturang vid havskanten. Bestod dock endast av ris, ett stekt ägg och två små korvar. Efter det hoppade vi in i bilen med våran privata guide. En liten filippinsk glad tjej som var otroligt trevlig. Fick liten lektion över vad man fick och inte fick göra i vattnet. Sedan var det dags för flytvästen och snorkeln. Allt skulle gå i en väldig fart, här gick ingen tid till spillo inte.
Den lilla smala (kajak bredd) båten skulle vi tre och tre ur "personalen" in i. Som tur var hade båten "stödpinnar", hade samma effekt som stödhjul på en cykel.
Inte mer än 15-20 m ut i havet stannade vi vid alla andra turisters båtar.
Vi fick i vattnet indirekta order om att vi skulle hålla oss nära båten så de inte tappade bort oss. Med indirekta menar jag att de mer eller mindre drog oss i flytvästarna närmare tillbaka till båten när vi flöt iväg för långt.
Du behövde inte anstränga dig för att se dessa massiva mäktiga djur som dessutom är världens största fisk. Vart du än vände dig om såg du minst 3 stycken som simmade lugnt runt mellan båtarna för att få leta efter maten fiskarna gav dem. De kan bli ca 10-12 m långa och väger nog en hel del.
Både jag och Martina blev nuddade av deras stjärtfena när de vände sig om. Vi fick under lektionen stränga order om att man inte fick röra dem och att hålla ett avstånd på 4 m till dem oavsett vinkel. Men detta var oundvikligt. De var snarare så att man fick försöka simma ifrån dem för att inte komma för nära eller att råkas sugas in i deras jätte munnar när de gapade för mat.
Våra "båtmänniskor" tyckte det var otroligt underhållande att se särkilt Malin och Martinas reaktioner både verbalt och fysiskt när dessa gigantisk varelser kom aningens för nära. De härmade ljuden och skrattade högt åt varandra och åt oss såklart.
Efter 30 min i vattnet åkte vi sedan till ett vattenfall en liten bit bort. Var väldigt fint och kändes harmoniskt på något sätt. Vattnet var dock kallt då vart mest i några min för fotografering sendan upp igen. Lunch var vad som stod på schemat därefter. Bestod av bla ris, fisk, revben, vårrullar och annat små plock som vi delade på. Var en väldigt trevlig och god lunch vid havskanten men fin utsikt.
Sedan väntade vår bilresa hemåt.

Imorgon beger vi oss till en annan ö, Panglao som ska vara vacker. Åker till kajen imorgon morgon och köper en båtbiljett väl på plats. Skönt att få lite sol och strand igen nu efter några dygn i "staden" och på flygplatserna.

Måste även tillägga att jag har hittat mitt folk. Martina och Malin säger att jag ser lång ut i jämförelse med kvinnorna här och jag märker det själv. Kan inte säga att jag någonsin har upplevt detta någon annanstans i världen. Helt fantastiskt! Får nog ta mitt pickpack och flytta hit. Malin ser mest lång ut medan Martina då måste ses som värsta jätten i deras ögon. Haha.

Nej nu är det sovdags.
Ses och hörs!

[Bild]

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skulle inte påstå att vi vart särskilt duktiga på att hålla igång det här på senare tid... Allt för upptagna helt enkelt ;) Efter phu quoc tog vi vårt pickpack och åkte till Mekong Delta, där de är kända för sin "River market". Hamnade på ett litet g...

Hallå där hemma vi befinner oss just nu på ön Phu quoc som är längst ner i Vietnamn och väldigt nära till Cambodja (från norra delen av ön kan man se Kambodja) efter en 12 timmars resa med både sov buss och båt kom vi fram, otroligt trötta och slitna...

Tjabba bloggen! De var ett tag sen jag(Malin) bloggade pga att jag tappade min kära iPhone i toaletten när vi va på Gili air och den total dog! Jag försökte stoppa den i ris men det fungerade inte så när vi kom tillbaks till Bali så köpte jag en bill...

Nu är vi i El nido som ligger norrut på ön Palawan. Mötte även upp Arne på vägen och därmed är vi nu fyra resande själar. Var tvungen att ta en 5,5 timmars nattbuss från flygplatsen till El nido vilket inte var det mest bekväma jag upplevt men sparad...